1:a maj och årets hederssosse

Årets upplaga av arbetarrörelsens högtidsdag kändes mer speciell än på länge.

Jo, jag ska erkänna att av skälen var den egna nervositeten. Det var några år sedan sist och det är pirrigt att hålla tal. Även om man står inför vänner och meningsfränder - eller kanske just därför, så känns det viktigt och stort. Att formulera något viktigt som stannar kvar och som tänder lusten. Lusten att vara med och hjälpa till i arbetet mot det som vi upplever felaktigt och FÖR den framtid vi önskar.

Tillvaron i opposition har det positiva med sig att många uppenbart kände sig mer motiverade att delta nu än på flera år tidigare.

Det roligaste inslaget på vårt lokala firande i Gustavsberg är när Årets Hederssosse tillkännages.

Särskilt skoj var det i år när mannen som alltid dokumenterar allt var den som fick priset. Han stod där med kameran i högsta hugg och förstod så småningom skälet till att ovanligt många andra hade utrustat sig med egna kameror. Han skulle ju själv fram till podiet! Det är han, vår Lennart Karlsson, som syns med ett stolt leende på bilden! Han är väl värd sin utmärkelse.


En god vän frågade hur arrangemanget förlöpt. Istället för att svara själv tänker jag i veckan fråga den politiska medståndaren i Alliansen som stod och lyssnade. Jag är övertygad om att vi får ett ärligt svar.