måndag 7 maj 2007

Systerskap på Starbucks


Ömma fötter ska medges efter en "tur" på stan som blev nio timmar lång. Ett särskilt minne fick jag.

Stod i den lilla kön till damernas på Starbucks, där jag köpt dagens megamugg med latte att ha i nypan när jag svischade runt bland butiker och gendarmer (det var en herrans massa snutar på stan, vet inte om det var efterbörderna av presidentfirandet som motiverade de frekventa klasarna av lustiga konstaplar med hatthjälmar på huvudet). Framför mig står en snygg, chic tjej, något tiotal år yngre än jag. Medan vi står och väntar, hon är härnäst på tur, makar sig en man ursäktande förbi oss. Han är väldigt smal och mina ögon dras ofrånkomligt till de stora lappar som hänger vid sidan om ena bakfickan. Han slinker in genom dörren till herrarnas och låser om sig.

Tjejen framför mig brister ut i ett fnitter och söker ögonkontakt. Jag tittar på henne. En lång harrang på franska blir belöningen. Jag ser urskuldrande på henne och säger på rostig engelska -Sorry, I don't understand.
-Didn't he have his ...öh, what's it called..? Jag hjälper henne med en nick. Jo, lapparna kvar..
-We must tell him when he comes out. Really, how embarrising for him..!

Jag är inte lika övertygad om att hoppa på en vilt främmande man som garanterat talar språket jag inte förstår.. Hon läser mina tankar, tycks det.
-Promise me, promise me, that if he comes out while I'm in there, you must tell him!?
-Uhm.. säger jag och drar avsiktligt på svaret. But what if he don't understand me..?

Hon är väldigt trevlig och entusiastisk tjejen, så om bara hon stått intill mig när det hela ska utspela sig hade jag inte tvekat.
Nu blandar hon in tjejen bakom också, som visat sig noterat samma sak som vi båda. Och som också talar franska för säkerhets skull.
De utbyter varsin kulspruteliknande salva. Tjejen framför fortsätter på engelska.
-She will help you if he doesn't speak English, säger hon.
-Yes! I will definitly help you, säger hon vänd mot mig. Också hon en pigg och glad fransyska.
-We must help these men that don't see the most simple things, fortsätter min nyfunna vän först i kön och skrattar igen.
-Okej, sure, svarar jag. Och tycker det är ett ganska kul drama vi hamnat i.

Vi börjar tala om att vänta med vår tur alla tre, för att vi gemensamt ska kunna hjälpas åt när mannen ska uppmärksammas på lapparna.
Precis då öppnas dörren till herrarnas och han kommer ut.. Vi öppnar som tre fågelungar unisont munnarna för att informera om vår iaktagelse. Strax efter faller våra hakor samtidigt ner en halvmeter varpå vi brister ut i gapflabb. Han har bytt byxor! Det stora vardagsdramat är över på ett par minuter. Men roligt var det.

På Paul köpte jag min vallmobaguette med skinka några timmar senare. Det måste vara världens bästa sandwichåterförsäljare.

4 kommentarer:

Janne Pettersson sa...

Hm, du gynnar det amerikanska monopolkapitalet trots att du är i Paris...

Annika Andersson Ribbing sa...

Paul är väl franskt?!

A

Janne Pettersson sa...

Starbucks. Fast du kanske skojar med mig.

Anonym sa...

Paul och Fnac är starka minnesbilder från min sommar år 1997 i Montpellier.
Det och att jag verkligen trodde jag skulle dö i en makalöst åskväder som jag var ute i. Jag trodde blixten skulle slå ner i mig. Varför inte? Lång och snygg blondin.

(Kanske blixten slår ner oftare i tjejer/kvinnor som menstruerar, eftersom de härbärgerar mer järn just då? I så fall är blixten känslig som labradorens nos, som eons fingerblomma. )