Den tiden är nu. Den som borde vara möjlig att konservera. Tappas på burk för att kunna avnjutas i doser hela året.
Det dubbelbottnade med de magiska veckorna i slutet av maj är att de är så få. Så härligt men nästan panikartade känslor vid tanken på att det snart är en annan tid. Det stretar emot att gå in på kvällssammanträdena, även om belöningen är desto rikligare när man kommer ut. Ljuset, doften och den milda vinden.
Häggen utanför sovrumsbalkongdörren blommar så ymnigt att luften nästan står stilla av parfymen.
2 kommentarer:
Lugn, snart vänder det och blir mörkare igen. Hurra!
Som sagt, doftlösheten i november är ett, om än inte logiskt, så i alla fall ett ett existentiuellt rekvisit för din njutning i maj.
De blommor som inte luktar gott, var finns de? Skulle de ha överlevt människans framfart? Raffelesian i Borneo doftar as - men den är å andra sidan begravd långt in i Mangrooveskogen.
Den stinker as.
Skicka en kommentar