Lördagskrönikören skriver till sina gymnasieelever på en torsdag

Hallå alla barn!

...och här kommer en liten text om VÅR kultur. Hur kommer det sig att man inte ser några bögar och lebbar på den här skolan? Jag ser tjejer och killar hålla hand, jag ser hångellistor där tjejer och killar paras ihop eller uttrycker intresse för varandra, jag läser inlämningsuppgifter där killar fantiserar om tjejer, jag hör killar och tjejer i cafeterian älta sina förutsägbara uppfattningar om vem av det motsatta könet som är attraktiv och vem som inte är det.

Inget konstigt i det om det inte vore för att 5-10%(enligt vissa uppskattningar upp till 30%) av eleverna ALDRIG uttrycker vad de känner. Under mina snart 7 år som lärare har jag sett EN enda öppen flata och INGEN enda bög. När jag frågar eleverna i SOK:en om de känner någon bög eller flata blir svaret att många faktiskt gör det. Problemet är bara att de känner en och samma person som dessutom aldrig skulle få för sig att hångla i korridoren. Homosexualiteten märks faktiskt bara som förolämpning, som vits eller som retsam antydan i hångellistan.

Hade Irans böghatande ayatollor fått välja skola i Sverige så hade definitivt Gångsätra blivit det turbantätaste stället i hela Sverige. Det är ju här de rätta åsikterna finns. Skojigt nog är enda sättet att få blonda böghatare att ta ställning för homosexuellas rättigheter att lägga deras egna åsikter i munnen på en muslim. Då jävlar svidar de om till upplysningsfilosofer på nolltid!

Hur kommer det sig att på en SAMHÄLLSSKOLA i en av de rikaste, mest välutbildade kommunerna i ett av världens modernaste, rikaste, mest välutbildade, mest demokratiska länder, är det OMÖJLIGT, t.om. på gymnasiet, att vara öppet homosexuell?

Ett begåvat och två mindre begåvade svar brukar höras.

Det första mindre begåvade svaret går ut på att de homosexuella helt enkelt inte förstått att de är homosexuella. En bög är alltså en man som fantiserar om sex med en annan man och därför drar slutsatsen att han tycker om kvinnor. Efter åratal av mödosamma grubblerier (som alltid tycks ta slut EFTER studenten) kommer han fram till att jo, jag är nog ändå...

Det andra mindre begåvade svaret handlar om att homosexualiteten smittar ungefär som förkylning. Alltför ensidigt umgänge med människor av samma kön får trygga heteron att bli läskiga homon. Ingen har funderat på om det möjligen var så att homot redan var homo och absolut ingen funderar över den sinnessjuka homofobin i miljöer med mycket män. Inte världens bästa miljö för homosexuella epidemier direkt.

Det tredje, begåvade, svaret är att Sverige är ett långt mindre modernt land än vad dess invånare inbillar sig. Heteronormen, idén att alla inte bara ÄR utan BÖR vara heterosexuella regerar lika starkt som på den gamla onda tiden. Homosexuella hamnar visserligen inte på mentalsjukhus för att torteras till heterosexualitet men mobbas effektivt till underkastelse och tystnad av människor som samtidigt skroderar med sin upplysning och sin tolerans (vi är ju inte som muslimerna gubevars!).

Vad gör man? För bägge könen är det lätt. Killarna behöver faktiskt bara visa det mod de ständigt säger sig ha(men sällan bevisar). Tjejerna å sin sida kan sluta låtsas toleranta och istället vara det.

SÄG IFRÅN!

Till slut två frågor för att tydliggöra för alla med snopp vad MOD är.

1. Hur många killar vågar inte spela matchen i amerikansk fotboll?
2. Hur många killar vågar avvika från normen?

Rätt svar på bägge: EXTREMT FÅ!

MVH Johan Ribbing, förbannad queerkille