Inte med mina öron

Utöver de miljörelaterade samvetskvalen finns det ytterligare ett, eller nej förresten, två skäl till att faktiskt skarpt överväga alternativa transportmedel för att ersätta flyget framöver. Mina öron.

Dagen har gått i pipandets, vinandets och burkhörandets tecken. Så är det alltid efter en flygtur. Genom åren de goda råden hunnit bli ganska många..

-Älskling, tryckutjämna, du vet.. som att snyta dig fast du håller för båda näsborrarna, ORDENTLIGT. Då kommer det att knäppa till först men sen blir det bra!
Det är ett tortyrtilltag. Jag har provat ett otal gånger, verkligen en obeskrivligt obehaglig upplevelse. Som dessutom inte alls löser problemet, det kommer nya lock och smärta i öronen redan innan det första hunnit försvinna.

-Tugga tuggummi, det löser allt! Så jag har säkert tuggat upp tio kilo tuggummi under turerna som varit. Jag kan inte påstå att det rått bot på mina problem. Tillstår dock i ärlighetens namn att det känns bättre med tuggummi i munnen än utan. Även om det alltjämt gör förbannat ont.

-Jag hade samma problem som du, säger en kompis, men jag upptäckte att om man dricker något, precis när det är sådär besvärligt, så knäpper det till och så löser det sig! Så jag har druckit. Litervis. Problemet är liksom att mina bekymmer uppstår när planet börjar lägga sig i läge för nedstigning. Den processen kan pågå allt från en kvart upp till en timme beroende på hur högt upp i luften turen företagits. Att dricka kontinuerligt i en timme.. går inte. Man är mätt efter ett par minuter.

-Du ska se att det känns bättre om du lyssnar på musik. Så får du något annat att tänka på också. Säger min mor välmenande. Jag försöker hitta min karma. SLAPPNA AV och insupa SKÖÖN musik. Smärtan skär som knivar och möjligheten att tycka att favoritlåtarna har en tillstymmelse av tilldragande egenskaper är obefintlig. Flera på topptiogenomtiderna-listan har jag förstört för evig framtid genom att försöka njuta av dem genom en flygplanslandning.

Svärmor fyller på där kompisen tidigare gjort ett försök:
-Du måste svälja, det löser locken. Apelsin. Prova att äta en saftig apelsin. Det ger dig både tuggande och sväljande med jämna mellanrum. Som en kombination av att dricka vatten och tugga tuggummi. Jag behöver väl inte säga det. Apelsinorgierna har inte heller löst mina problem.

Min skönsjungande tjejkompis undrar om det inte hjälper om jag sjunger för mig själv. Det liksom stimulerar verksamheten inne i öronen tror hon sig veta, för systemet hänger ju ihop, öron-näsa-hals, som det heter på sjukhuset. Jag har följaktligen sjungit. Både lågt och lite högre. Och högre ändå. Nejdu, bra idé men den gick inte.

-Har du provat att gnugga öronen? Frågan kommer från en kollega. Jag ser ut som ett levande frågetecken. Han fortsätter:
-Jo, jag tänker så här, om man tappar något halvtungt på foten, så gör det ju jäkligt ont. Då känns lite bättre om man gnuggar på fläcken som smärtar.. som att man sprider ut smärtan på ett större område, och att smärtförnimmelserna minskar.. Liksom.
Jodå, jag har gnuggat mina öron. Det är lite som med tuggummit, det känns bättre att gnugga än att låta bli. Men smärtan tar sig igenom.

OCH SÅ, jag nämner mitt lilla bekymmer för en god vän som händelsevis är läkare. Och får ett svar som är sådär doktorsbra. Jag vet att alla mina bekymmer kommer ta slut, för är det någon som vet så är det just doktorn.

-Du har antagligen förträngningar i dina hörselgångar (vilket är sant! jag är ett öronbarn som fått rör inopererat i öronen massor av gånger när jag var liten!). Du skulle behöva hjälp med att vidga gångarna en aning när du flyger. Prata med din husläkare om det. Vanlig astmaspray borde fungera alldeles utmärkt.

Jag fuskar. Suger girigt ut flera doser ur dotterns inhalator. Och... Ingen skillnad. Tar ett par till, och.... ingen skillnad. Är snart så speedad i kroppen av medikamenterna att jag fullständigt vibrerar i flygplansstolen och hjärtat håller på att hoppa ut genom öronen, typ. Men det gör likväl förbannat ont.

Det ska ärligt sägas att problemen varierar i svårighetsgrad. Ibland bara ett lätt obehag. Ibland ett rent helvete. När vi flög ner till Paris i fredags tillhörde den senare kategorin.

Det ledde till att jag drack vatten, åt apelsin, tuggade tuggummi, sjöng, lyssnade på musik, gnuggade öronen OCH oavbrutet sög på dotterns inhalator. SAMTIDIGT! Till de runt omkring som observerade dåren på sätet i mitten av planet vänder sig J och förklarar:
-Hon har lite ont i öronen, det går snart över..