Ser dramatiseringen av Peter Birros "Arbetarklassens sista hjältar". En sådan bedrövlig fantastisk historia.
Svärtan och smärtan är knivskarp. Skådespelarinsatserna ..bedövande skickliga. Man tåras, våndas, frustreras och känner hopplösheten som sin egen genom tv-rutan.
En sådan här produktion på bra sändningstid i halvåret motiverar en årsavgift till Radiotjänst i Kiruna. Jag blir uppspelt vid tanken. Hur rooligt det ska bli att betala räkningen nästa gång. Och att jag kommer att minnas att SVT krönte en skön första maj med att sända något så särdeles bra. Ska vi gissa på att att det dessutom kommer fungera som en provokation för alla public-service-motståndare som Stegö-Chilo, Billström och Ingerö mfl.?
Eftertexten berättar att rollinnehavarna Ahlstedt och Persbrandt båda är uppväxta i arbetarklassmiljö i Stockholms förorter. Numera är båda lokaliserade i Värmdö. Den förre medverkade på Folkrörelsedagen här för några år sedan och höll ett tal som ännu sitter etsat på både trum- och näthinnorna.
Har du missat kvällens sändning får du chansen på nytt den 17/5. Missa inte!!
2 kommentarer:
Tsö, jag har inget emot public service. Jag har något emot propagandistisk och lågkvalitativ tv som finansieras med ett vansinnigt licenssystem som varit tekniskt utdaterat i närmaretjugo år. Värre blir det när dessa företag alltid måste styras av avpolleterade ministrar från ditt parti.
Vad gäller pjäsen ifråga: jag behöver verkligen inga skådespel för att veta hur livet ter sig i ett arbetarhem. Till skillnad från Mona Sahlin, Micke Damberg, Per Nuder och resten av gänget från "Lenet" så har jag egna erfarenheter av den verkligheten. ;-)
Utnämningspolitik är ett intressant diskussionsämne. Ryggmärgsreflexen svarar reptilsnabbt att all kritik på detta tema klingar tämligen ihåligt efter ett halvår med de andra vid makten.. De som kritiserat och kritiserat men gör precis likadant i samma sekund de får möjlighet och äger makten att bestämma.
Men det är ju inte ett särskilt intelligent resonemang. Ett fel blir inte mindre fel för att det görs två gånger. Föreställer mig dessutom att du skulle ta avstånd även från detta. Med eller utan partilojalitet i bagaget.
När det gäller kärnfrågan, att svt styrts av "avpolleterade ministrar" så är min uppfattning att kvaliteten på "de styrande" varierat. Några har, såvitt jag kan bedöma det, rosat (haha) marknaden, medan andra lyckas mindre bra.
Jag ser också avigsidor med Public service-konceptet. Men hittills har inte någon lyckats argumentera så att jag övertygats om en annan, bättre lösning. Du får gärna försöka. Kommersiell tv hade ex. aldrig sänt pjäsen som var skälet till min eufori härom kvällen.
Slutligen tycks det som att du känner mina partikompisars bakgrund bättre än jag själv, åtminstone somliga av dem. :)
Kännedom om andra människors villkor och förutsättningar tror jag på. I alla riktningar. Det självupplevda ligger naturligtvis närmare än det betraktade, men också det senare leder till omprövning av värderingar och ideologi. Alla drar olika slutsatser av sina erfarenheter. Du har dragit din och Micke D. har dragit sin.
Det är inte särskilt glammigt att kolla på Birros pjäs, men det ökar förhoppningsvis empatin i samhället. Och det gillar ju jag som bekant..
Skicka en kommentar