Har röjt i Es rum. Fann en gammal sagobok med favoritillustrationen. John Bauers. Just denna bild leder tankarna vidare till en av de starkast lysande stjärnorna på poesivalvet, i min värld. Är oändligt förtjust i Maria Wine. Och särskilt i dikten nedan.
"Vid morgonens rodnad
stiger havsjungfrun upp ur nattens hav,
skakande vattnets tyngd från sin kropp,
tills endast några droppar lyser som fjäll på hennes
nakenhet.
Hon sätter sig på strandens svartblanka sten
med ansiktet mot den uppgående solen,
det havsgröna håret faller tungt över de nakna axlarna,
vinden torkar det med sina luftiga händer
och med en sista levande rörelse
fäster hon det underbara gröna i en knut.
Där sitter hon orörlig
som sammanväxt med stenen
och blickar ut över sin värld;
aldrig har någon dag skådat en så vacker kvinna,
aldrig har någon man ägt en så åtråvärd kvinna.
Men i kvällens mjuka mörker
löser hon åter sitt långa hår
och sjunker tyst i havet."
2 kommentarer:
Vackert..
När det står att hon har grönt hår tänker jag på sjögräs. Tror du det är det som menas?
Skicka en kommentar