måndag 29 september 2008

Jag blir så jävla nervös


Idag har det gungat till igen i finansvärlden. Trots rapporter om bärgade räddningspaket i USA.

Och världen har kommit väsentligt närmare den här gången. Nu är det inte längre behagligt avlägset "over there" i USA som det krisar (som iof bara är geografiskt långt borta, i den digitala världen är vi alla nära grannar). Flera europeiska banker är på kneken och jag tycker mig se ekonomijournalisterna i kvällens nyhetsprogram darra en aning på manchetten. Och då blir jag jävligt nervös.

Hittills har alla kommentatorer talat med magstöd och med övertygelse fått oss att tro att problemen är just avlägsna för oss som bor i trygga Svedala. Här lärde vi oss nämligen av krisen i början av 90-talet. Bankerna och politikerna har lärt sig läxan och ordnat oss skyddsmekanismer och regler som gör att det inte kan hända igen. Säger alla.

Nu tycker jag att kommentatorernas pannor blivit lite svettblanka, rösterna vandrat upp i talsystemet och sitter numer närmare halsmandlarna än buken. Ögonen har lätt irrande fokus och jag känner deras handsvett som min egen. Eller så inbillar jag mig bara. Jag måste få visshet.

Jag ringer gamla pappa, medarbetare sedan fyrtio år på en av bankerna som enligt uppgift har lärt sig läxan. Jag frågar nervöst om det kommer att smälla. Han låter inte heller lika säker som senast jag frågade (för några veckor sedan). Men han låter lugn.

Så nu försöker jag skärpa mig. Det vore bara så förbannat tråkigt om det blev en djup kris igen.


(Jag svär mest när jag är nervös).

UPPDATERAD KL. 20.20:
Nu kommer besked att kongressen i USA underkänt räddningspaketet. Börserna dyker.

UPPDATERAD 2 KL. 23.50:
Och oron växer.

UPPDATERAD 3 KL. 07.59:
Och nervositeten lär inte minska idag..

4 kommentarer:

La famiglia sa...

Kan inte annat än hålla med dig. Personligen tror jag att den enda läxa bankerna lärt sig sedan förra krisen är att om det går åt helvete för dem går staten in med krispaket och räddar dem.

Janne Pettersson sa...

Vi får väl citera Michael Stipe: It's the end of the world as we know it (and I feel fine).

Mats Ceder sa...

Eftersom alla man möter och hör på stan och det man läser i tidningar och på nyheter pratar om den STORA krisen och lågkonjunkturen så vore det väl konstigt om det inte blev en självuppfyllande profetia när så mycket tanke och energi riktas mot att det faktiskt blir en bister tid. Vad skulle hända om alla tänkte precis tvärtom och såg ljust på framtiden? Det skulle vara intressant att testa. Det här är lite samma grej som att ha en manifestation mot krig istället för en dito för fred. Det är en väsentlig skillnad.

Camilla sa...

Du sätter verkligen ord på precis det jag tänker.