"Det är ganska tydligt för många att första riksdagsbeslutet inte räckte."
Fredrik Reinfeldt i DN maa. FRA-beslutet
Nu har statsministern begripit att enda förutsättningen för att komma ur dödläget i FRA-diskussionen var att sluta idiotförklara dess kritiker och sätta sig i realförhandlingar.
Resultatet i dagsläget är att man fått vika sig på många punkter. Därmed har man kunnat skyffla ihop alliansledamöterna och skapat en majoritet för ett förslag i riksdagen.
Samtidigt finns alltjämt en stor grupp som inte är nöjd. I korthet kan kritiken delas upp i två bitar:
1. De som vill ha en helt annan grundprincip där basförslaget inte utgår ifrån möjligheten till en generell avlyssning. Dvs. att det inte ska vara tekniskt möjligt att massavlyssna.
2. De som anser att regeringen genom sin hantering nu missar viktiga kvalitetssäkringsstationer på vägen fram till en ny lagstiftning. Genom denna habrovinkel slipper regeringen passera lagråd och andra remissinstanser.
Jag kan inte fullt ut värdera konsekvenserna av de femton tillägg som nu föreslås. Följaktligen är det svårt att varken hurra eller dissa. Men jag blir på min vakt när jag ser vilka slutsatser en av de mer pedagogiska krafterna i denna diskussion dragit. Mark Klamberg kan knappast misstänkas vara opportun.. Jag kommer att studera hans invändningar.
Vi lär säkert höra mer i denna fråga innan klubban i riksdagen går i bordet.
Det blir löjeväckande när statsministern nu försöker återerövra bilden av sig som den "lyssnande statsministern". Efter alla turer och plågsamma citat från hanteringen av denna fråga vore han smartare om han lät bli att försöka plocka billiga poäng på sitt nederlag. Lyhördhet är det minsta som har präglat hanteringen av denna fråga. Skälet till retireringen är förstås realpolitisk. Han hade inte haft någon majoritet i riksdagen annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar