Kompassen snurrar

Om det blir någon stund över denna söndag skulle jag vilja tipsa om två artiklar;

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, har skrivit ett inlägg i SvD "Nyliberalerna tysta så det dånar"

Göran Eriksson, journalist på samma tidning, har följt upp med "Ständigt dessa liberaler"

Artiklarna belyser hur snårig terrängen är för statsministern. Tidigare profilerade sig Reinfeldt som nyliberal med samma agenda som Bo Lundgren misslyckades fatalt att locka väljarna med. Ompaketering till de "Nya moderaterna" beordrades. Men samma politik förs i praktiken. Hur plockar man nu hem poäng på en politik som få väljare sa sig vilja ha? Dagens Bard i DN illustrerar problemet på ett som vanligt träffsäkert sätt.

Den liberala kompassen stökar till det för Reinfeldt och utmaningen att inför väljarna lyckas framställa politiken som riktig lär inte bli mindre.

*Tiden krymper till nästa val och opionen är tydligt skeptisk i mätning efter mätning. Enligt en närmare studie av opinionens förändring de sista två åren i en mandatperiod visar en historisk rörlighet som inskränker sig till 2-4%..!

*En lågkonjunktur sveper över världen. Hur djup den blir återstår att se men den dramatik som nu utspelar runt om oss bådar inte gott. "Jobbpolitiken" ligger fast meddelade finansminister Borg i veckan. Men hans bedömningar om arbetslöshetsutvecklingen får han inte mycket stöd för av andra prognosmakare. Och varslen har redan börjat komma, även här hemma.

*Behovet för de tre småpartierna att profilera sig kommer inte att minska ju närmare valet vi kommer. Det leder till ökade spänningar och en mer splittrad bild av alliansen. Kd måste få utrymme för att klättra över 4%-spärren. Utan dem är diskrepansen mellan blocken svindlande stor. S-blocket nästan dubbelt så stor som m-blocket.

Att statsministern förlorar i trovärdighet ju fler varv han tvingas ta runt sin egen ideologiska axel är bara ett litet problem i sammanhanget. Jag tror att den stundande lågkonjunkturen är ett större.