Retoriska kullerbyttor

Budgeten för nästa år har idag presenterats i riksdagen av finansminister Borg. När man lyssnar till beskrivningen av nuläget och det kommande året undrar jag två saker;

1. är det samme minister som just presenterat budgeten i riksdagen som skrivit dagens inlägg på DN Debatt?

2. är det en satsning om man först tar bort resurser och sedan återför en bråkdel året efter?

Vid frukostkoppen imorse tänkte jag att det var ett smart drag av Borg att baissa förväntningarna på arbetslöshetstalen de kommande åren. Där spår han en ökande arbetslöshet de kommande åren fram till valet. Uppgiften styrks i bedömningar från flera håll.

När ministern några timmar senare i riksdagens talarstol lägger ut texten så är tongångarna helt andra. "Fler i jobb" var mantrat i debattens inledning. Med Ringholmsk metodik fick vi höra att många fler nu med denna budget kommer ges möjlighet att äntra arbetsmarknaden.

Det är en lätt provocerande beskrivning av verkligheten när läsningen av hans egen debattartikel kompletteras med en snabb ögonblicksbild på DNs och SvDs hemsidor som vid lunch visar följande rubriker:
* Boräntorna höjs
* 100 tvingas gå från Orrefors
* Finnair säger upp 400 anställda
* 850 tvingas lämna Husqvarna
* Fallet större enligt mäklare (maa. att lägenhetspriserna rapporteras falla rejält)

Borg beskriver att kurvorna vänder lagom till valet. Samtidigt får vi i samma tidning läsa att krisen möjligen är över framåt 2012-2013.

Han målar en bild av Sverige som ytterligt få torde identifiera sig med. Det finns visst vinnare med den förda politiken de senaste två åren. Men det är långt ifrån en majoritet av svenskarna som fått det bättre. Och det är en stor grupp som fått det väsentligt sämre, de som i utgångsläget hade det tuffast, de som är sjuka och arbetslösa.

Ingen vet naturligtvis hur djup den ekonomiska krisen kommer att bli. Men det tycks råda en relativ samsyn kring att turbulensen bara börjat. Vi vet att i den globala ekonomins tidevarv så har ett enskilt lands regering föga påverkan på helheten. Men lika självklart är det av vikt att de insatser som görs i inrikesekonomin blir ännu viktigare för sina medborgare när det gungar i världsekonomin totalt.

Vissa inslag i budgeten skulle man kunna betrakta positivt. Om det inte vore för att de små, små stegen, vore just så små.

En rad "miniåterställare" har presenterats under dagen.

Jag tänker på den lilla sänkningen av a-kasseavgiften som rekordhöjdes härom året. Nu sänks avgiften med en sjättedel av höjningen. Wow! Vilken satsning.

Och på "satsningen" på pensionärerna, den grupp som fått det relativt sett mycket sämre i jämförelse med de som arbetar.
- En höginkomsttagare får tio gånger högre skattesänkningar än pensionärerna, sade Thomas Östros i budgetdebatten. Det är en belysande kontext.

När nu vuxenutbildningen tillförs samma pengar som regeringen drog in för en tid sedan så är också det en.. just det, satsning.

Småföretagarna, som borgerliga företrädare vill framstå omhulda särskilt beskrivs också som vinnare. Vinsten består i att de nu "får tillbaka" en femtedel av den höjda arbetsgivaravgift som den "småföretagarvänliga regeringen" drivit igenom tidigare.

Men de små stegen är för små och för få för att jag ska vara nöjd. Satsningar och investeringar är i nuläget helt nödvändigt för att maximera landets förutsättningar i den kraftiga konjunkturnedgång vi befinner oss.

Nu får återigen stora grupper i samhället som lever med väldigt goda förutsättningar stora skattesänkningar. Jag och J tillhör enligt DN budgetens vinnare som ett exempel. Det är passiva insatser som inte kommer att få fler i arbete.

Samtidigt får utsatta grupper det allt tuffare och klyftorna ökar. Sverige vinner inte på ökade klyftor.

UPPDATERAD 23/9 KL. 13.34:
Läs gärna också Jonas Morian, Daniel Mathisen och Arvid Falk i ämnet.

(Bilden är från Angelicas blogg).