söndag 14 september 2008

Underkänt i halvtid


Det närmar sig halvtid i mandatperioden. Artiklar som recenserar och analyserar läget för regeringen pryder dagstidningar och månadsmagasin.

Det sammanlagda betyget kan inte summera till annat än underkänt. Åren som gått har i första hand lämnat negativa nyheter som avtryck. Försvarspolitiken, FRA-frågan och den misslyckade utnämningspolitiken måste ses som de största och tyngsta sänkena. Störst pga det enorma genomslag de haft i medierna. Tyngst för att åtminstone de två första frågorna skär rakt in i den ideologiska själen hos borgerliga sympatisörer.

Därtill har svaga grupper fått det väsentligt sämre. Samtidigt som sjuttio procent av de skattesänkningar som genomförts har cashats in av den sedan tidigare rikaste tiondelen av befolkningen. Många "vänsterborgerliga" har svårt att sympatisera med denna fördelning och mobiliseringen bland vänsterväljare har sällan varit så stor.

När nu statsministern och partiledarna ges möjlighet att recensera sig själva är en av de återkommande kommentarerna att man måste bli bättre på att kommunicera. Nu ska PR-avdelningarnas få öka sina insatser så att folk verkligen förstår hur bra politiken är.

Ingenstans hörs eller syns någon självrannsakan. Skälet till de problematiska opinionssiffrorna kanske beror på att politiken verkligen inte gillas? Att verkligheten skulle ligga nära hypotesen att väldigt många väljare var Perssontrötta vid förra valet. Och att Reinfeldt och co. som personer syntes vara ett fräscht alternativ.

Tuffare tider för sjuka, arbetslösa och pensionärer är svårsålt ens med de skickligaste parfymförpackarnas hjälp. Enkla löften som en hundring mer i plånboken och vård istället för kölapp var framgångsrika. Men när min hundring leder till flera hundringar mindre för min kroniskt sjuka svägerska är politiken inte ett dugg attraktiv. Särskilt som den utlovade vården alltjämt lyser med sin frånvaro. Vårdköerna finns kvar trots diverse garantier som skulle ordna problemen.

Det blir en intressant andra halvlek.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Nej, Alliansens skattesänkningar är ju för dyra för statsfinanserna. Det har LO:s ordförande sagt, så det måste vara sant.

Tur att inte regeringen sänkte skatterna ännu mer. Nu får de flesta vanliga familjer ungefär sextonhundra kronor mer i plånboken, enligt finansdepartementets egna beräkningar. Då är merkostnaderna för A-kassan inräknade.

Vad ska folk ha de pengarna till? Antagligen går de åt till en massa meningslös privat konsumtion. Hade staten och våra folkvalda fått behålla dem, hade man kunnat göra något vettigt med pengarna.

Överhuvud taget tycker jag man ska vara skeptisk till att folk behåller sina egna pengar. Det finns så mycket kommersiella intressen därute och vanligt folk är inte så sluga att de kan motstå krämarnas listiga budskap.

Eller va?

Hade Mona Sahlin genomfört den här skattesänkningen, som är både vettig och rättvis, så hade sossarna nog varit stolta över den. Med all rätt i så fall.

jakob sa...

Helt rätt Annika.

Till 'anonym':
Eller så är vi många som tycker just att 'mer pengar i plånboken' i sig inte är så viktigt när andra saker samtidigt försämras.

Många av oss är mer intresserade av att inte försämra välfärden och att alla ska ha rätt till en dräglig tillvaro.
Det gör att jag kan använda de pengar jag har till 'meningslös konsumtion'(som ju är kul) ibland istället för att behöva lägga ut ännu massa mer (än tidigare) på strunt(?) som dyrare vårdkostnader etc.

Om Mona Sahlin hade genomfört den här skattesänkningen, som både är falsk och orättvis, så hade hon inte varit partiledare för socialdemokraterna. Med all rätt i så fall.