tisdag 9 september 2008

Pikant


Sika (Statens institut för kommunikationsanalys) rör om i grytan och förordar enligt DN spårbilar för att lösa Stockholmsregionens trafikutmaningar.

Kanske kan det bidra till att få bort hokus-pokusstämpeln på transportformen?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Spårbil duger inte i rusningstid, eftersom bilarna inte kan köra hur tätt som helst. Antagligen behövs minst 50 platser i varje fordon. Man kan då tala om förarlösa spårbussar.

Anonym sa...

Det här är intressant, men helt ny teknik är alltid väldigt dyr att utveckla. Om staten vill göra det borde man utveckla det tillsammans med andra länder, t.ex. Korea. Om man kan utveckla ett system som blir standardiserat och använt på många ställen kommer priset sjunka avsevärt.

Sedan kan man inte ha ett projekt på 30 år. Många regeringar kommer bytas på 30 år och kanske kommer andra mycket bättre tekniker, t.ex. förarlösa bilar.

gardebring sa...

Jag är ytterst tveksam till spårbilar som en lösning för storstäder. De kan fungera på mindre orter och i perifiera områden i storstäderna, men så fort du börjar få volym på antalet människor som skall transporteras slår naturlagarna till. Alla får inte plats om de skall ha varsin plåtlåda att åka i. Precis samma problematik som vi har med bilarna alltså. Med spårbilar får du bilarnas största nackdel: de tar plats, kombinerat med spårens största nackdel: de är fysiskt låsta till där det finns spår dragna. För att spårbilar skall fungera bra måste vi ha en oerhört finmaskin infrastruktur som når de flesta delarna av staden. Vi har redan en sådan infrastruktur. Den kallas vägar. Varför inte istället satsa på att få fram billiga och energisnåla elbilar för pendling och samtidigt satsa på en utbyggnad av den spårburna kollektivtrafiken, alltså tunnelbana, spårvägar och även högbanelinjer? (Spårvägar och tunnelbana kan såklart också gå på högbana).