Tajmingen, Fredrik, tajmingen

Politik handlar om mycket mer än sitt innehåll, det råder ingen tvekan om det. I gårdagens inlägg citerade jag hur partiledarna i Alliansen själva satt fokus på PR- och kommunikationsfrågorna. Nu ska det satsas på informationskampanjer för att "nå ut bättre".

Men lika viktigt som information och kommunikation är tajming i politiken. Och genomgående får man väl säga att det varit ett springande problem för alliansen. Tajmingen har varit usel. Synk och logistik i vad man säger och gör eller säger och säger har en klar förbättringspotential för att uttrycka det milt.

Gårdagen gav ett hyggligt åskådningsexempel. På morgonen får vi i DN läsa:

"Att jag skulle hålla en med­vetet låg pro­fil är en medie­snackis. Jag upplever att jag har ett enormt genomslag med min person. Men min personlighet är eftertänksam och lyssnande.

Det är helt enkelt kulturchocken av att ha gått från Göran Persson till en person med en helt annan läggning och stil som får vissa att uppleva att jag håller låg profil."

På kvällen sänder SvT:s Agenda ett längre inslag som handlar om statsministerns hantering av FRA-frågan i den egna riksdagsgruppen, där flera citat om vad han sagt återgavs:

"Ska skottet komma inifrån? Ska någon skjuta mot en moderat statsminister?"

"Vi har en i gruppen som pekar finger åt en moderat statsminister."

GPs ledarstil har jag kritiserat tidigare. Men jag undrar om inte Reinfeldt har ett större problem ändå. Persson dolde inte vilken sort han var, vad han ville och hur. Reinfeldt försöker framställa sig som en helt annan. Vilket nu avslöjats vid flertalet tillfällen som endast en tunn fernissa. Därbakom är inte skillnaden stor.

Skillnaden är att den senare försöker utge sig för att vara någon annan.